Jag behövde inte tala inför klassen idag, alla hann inte så det blir på tisdag.
Tur det för jag hade inte övat. Och så fick man gråta en skvätt idag också
eftersom ett tal var så berörande. Stackars Camilla som behöhövde ha talet
precis efter det med gråten i halsen.

Nu sitter jag i skolan. Ska ha samhäll nu. As tråkigt. Tiden går så sjukt sakta när
man har något att se fram i mot i slutet av dagen. Vill man att tiden ska gå
snabbt så går den sakta, så är det bara.

hej hå