När klockan ringde i morse kvart över fem, vägrade jag gå upp. Sängen var så varm och skön och jag kunde absolut inte förstå hur tänkt i går kväll när jag ställt alarmet. Springa så här tidigt? nä fy fan! Som tur var tog jag förnuftet till fånga, mest för att jag saknade mamma och vi skulle prata lite på skype innan min springrunda, men ändå jag tog mig upp ;)

Nu sitter jag här, nyduschad, piggast i stan, lyssnar på Sultans of swing och äter yogurt med äpple, musli & kanel. Nu förstår jag varför jag ställde alarmet. Har man än en gång kommit upp på morgonen och sprungit, eller i alla fall minst två gånger, och känt känslan efter, då tar man sig upp! Mina benhinnor pulserar dock, och det gör ont. Nu blir det vila i två dagar, eller vila och vila, styrka istället.