Kan man förtränga saker utan att man är medveten om det? Glömma för fort, le & må bra, som ett försvar som man inte kan kontrollera? Blunda för verkligheten. Plötsligt möter man den igen, utan att man är berädd på det, i panik. Kan inte andas, får inte luft. En rädsla som sprider sig över hela kroppen, skakar. Inser att problemet egentligen är olöst, att ingenting gjordes, att ingenting egentligen förändrades. Allting är orört, precis som det var då.  En händelse kan sätta ett ärr för livet & personers handlingar, sätt att hantera saker, kan påverka för gott. För vissa var det småsten, för mig var det ett helt berg.


Jag kan inte blundar inte längre..